Ett minne.
Glasmålning av Strahinja Novovic, Straja
Straja målar på glas, en teknik som han lärde sig som barn i byn där han växte upp.
Han har berättat:
När jag var ung blev jag förälskad. Mycket förälskad. Som väl var så var känslorna ömsesidiga så vi träffades så ofta vi kunde.När sommarkvällarna blivit ljumma gick vi gärna på en kvällspromenad.
En bit hemifrån fanns en bänk, dit gick vi. Det var en sliten ranglig bänk men det gjorde inget. Vi var tillsammans.
När vi satt där på bänken och tittade ut över åkrarna önskade jag att vi varit dessa åkrar. Ja, varsin åker. Då skulle vi fått ligga bredvid varandra, tätt, alltid.
Det blev inte så men jag har mina minnen kvar, djupt bevarade i hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar